151,

idag blev jag av ned jobbet.
han vägrade ge mig tjänstledigt för att plugga, utan gav mig två alternativ,
antingen jobba och inte studera eller att jag själv sa upp mig.
Valet var inte så svårt
jag sa upp mig.
Får betalt för uppsägningsmånaden, men behöver inte jobba då.
:)

så nu kan jag satsa på studierna ordentligt!

annars är allt som det brukar.

hej.

150.

hemma på permis i helgen,
hoppas det kommer gå bra.
gick ju inte så bra sist.
men nu har jag gett mig fan på att jag ska skrivas ut på måndag.
har träffat en del sköna människor, bytte nummer med en snubbe.
nu babblar jag bara strunt.

annars rullar livet på med upp och nedförsbackar
bara att kämpa.
dags att dra igång med DBTn på riktigt nu.


hej.

Insvept i en bubbla.
instängd i livet.
avhuggen,
tom,
ledsen.
arg.

Vad gör man när  livet känns som ett stort svart hål?
Vad gör man när livet bara är grådassigt?
frågor.
frågor utan svar.

jag klarar inte av att ha permission.

det går inte så bra som jag hade tänkt.

skada.

skada.

skada.

lögner.

varför ljuger jag?

fan.

känner mig tom.

vill inte mer nu.

jag ger snart upp.

orkar faktiskt inte leva mera.

jag skiter i vad ni säger, ni har ingen aning om hur det känns att må såhär.

skäll på mig.

gör vad fan ni vill.

det förvärrar bara saken.

men jag bryr mig inte.

jag är redan på botten.

fuck you.

Skuldkänslor.

Börjar få lite smått panik.
Jag kan inte riktigt handskas med mitt problem längre.

Det hela började med att min pojkväns pappa gick bort i december 2010.
Vi stod varandra väldigt nära och han var som min extra pappa, pappan jag aldrig har haft i hela mitt liv. Vi pratade om Allt och inget hölls gömt.
Det var ett ganska chockerande sätt att få reda på att han var död, då min pojkvän hittade honom nere i soffan och jag kom ner strax efter. Vi försökte med hjärt- och lungräddning, men jag kunde inte hålla paniken inne så jag började springa omkring i huset och ropa efter ambulansen. Sprang ut på gården i strumpor och ropade efter ambulansen och undrade vart fan dom höll hus.
Till slut kom ambulansen och dom höll på att försöka rädda hans liv i 30 minuter, men det var för sent. Han hade fått en massiv hjärtattack.

Jag har fruktansvärda skuldkänslor för detta. Kunde jag gjort något annat? Kanske skulle han överlevt om jag inte hade sprungit runt som en yr höna?


Några månader efter, i mars, tog en av mina bästa vänner livet av sig..
Hon skulle åkt till sin pojkvän på kvällen, men hörde aldrig av sig. Senare såg jag att hon hade skrivit på facebook "Jag älskar er alla!".. Då började mina tankar snurra, hade hon lagt in sig på psyk igen? Hade hon tagit livet av sig?
Hon kom aldrig fram till sin pojkvän på natten som hon skulle, så vi började ringa runt till olika psyk runt om i Stockholm, men ingen hade henne där. Vi ringde även hennes boende och dom sa bara att vi inte skulle oroa oss för att hon säkert hade det alldeles bra!
När jag dagen efter är och handlar ringer hennes pojkvän till mig, jag vågar inte svara för jag ville verkligen inte höra det han hade att berätta, efter ett tag får jag ett sms där det står "hon är död!"... jag bröt ihop och tårarna bara sprutade.

Även för detta har jag fruktansvärda skuldkänslor, kunde jag gjort något annorlunda? kunde jag på nått sätt räddat hennes liv?
Ångesten äter upp mig.
jag vet snart inte vart jag ska ta vägen längre.

Vad ska jag ta mig till?

143.

idag är ångesten upp över öronen.
det bubblar i hela mig.
skär i hjärtat.
vill bara vara ifred och gråta.
gråta.
gråta.
gråta.
gråta tills det inte finns några tårar kvar.
så mycket vill jag gråta.

orkar snart inte hålla emot längre.
det tar för mycket av min kraft.
att hålla emot.
det är jobbigt.
svårt.
hårt.
tufft.
vill inte.
men känner att jag måste.
jag var nära förut.
alla blir så besvikna bara.
alla.
tillochmed jag.
fast.
jag vet inte.

jag har så mycket saknad inom mig.
det gör så ont.
jag vet knappt vart jag ska ta vägen med all saknad.
kan inte förstå.
vägrar förstå?
hur kunde dom bara försvinna?
hur?
varför?
jag kommer aldrig förstå.
pelle.
dharma.
varför just ni två?
livet är så jävla orättvist.
fan!!
fan!!
fan!!

vad tar man sig till?
börjar känna igen mig i när jag mådde som sämst igen.
som när jag var som sjukast.
eller iaf som när jag blev som sjukast.
börjar få samma ångest.
samma panik.
samma paranoia.
samma allt.
jag orkar bara inte mera.
jag vill inte mera.
jag vill bara försvinna.
dö.
bort.
bort från allt.
jag orkar inte mer.

fuck off.