134

sitter här framför datorn igen.
ångesten är på topp.
jobbigt som fan är det.
men jag har haft en helt underbar helg.
lugnt och skönt!
:)

annars mår jag väl inte sådär jättebra..
mycket ångest.
mycket självskadetankar.
mycket allt.

orkar inte skriva mer.

dag 1.

jag tänkte härma många bloggar jag läser med att göra en såndär 30 dagars, eftersom jag har för mycket fritid. ;)
Dag 01 - Presentera mig själv
Jag heter Emelie, född år 1984, uppvuxen i Vänersborg och nu för tiden bosatt i Stockholm med min pojkvän bex och våra 3 katter.
Jobbar på förskola som barnskötare och ska i augusti börja plugga så jag blir utbildad barnskötare.

Jag kämpar på med mitt liv med borderline personlighetsstörning och jobbar hårt med min terapi, DBT.
Förhoppningsvis kommer jag vara klar och färdig för livet om ca ett år.

Mina planer för framtiden är att antingen flytta till Kanada med min älskling, hans lillasyster och hennes pojkvän eller så flyttar jag och bex till Japan och pluggar japanska. :)


vet inte vad jag ska skriva mera.




Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag idag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt Favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

131.

rastlösheten tär på mig.
har varit ledig idag.
imorgon också!
varför får jag sån ångest när jag är ledig?
känner mig okompetent och värdelös.
samma när jag jobbar iofs.
känner att jag inte har samma kompetens som mina kollegor.
ändå gör jag ett bra pedagogiskt jobb säger dom.
dom är tacksamma att jag finns där.
ändå känner jag mig värdelös.
fan.
jävla huvud.
jävla kropp.
jävla allt.

självskadetankarna är på topp.
har tänkt massor i flera dagar.
det är jobbigt.
de kommer bara närmare och närmare.
viljan att skada mig själv.
känner mig så jävla less och skiten.
orkar inte med mera.
tankarna äter upp mig.

varför kan jag inte bara få vara skadefri?
både i tanke och handling.
i handling har jag ju klarat mig jättelänge, men inte i tanken.
tanken är där hela tiden.
hela jävla tiden nu det senaste.
fan.
fan.
fan.
jävla skit säger jag bara!
måste kämpa.

klarar mig iaf utan droger och alkohol nu.
helt fantastiskt.
det är inte alls så jobbigt som jag trodde.
skönt det iaf.
skönt att något går som det ska.
att inte allt skiter sig på en och samma gång.
hejja.

nu pallar jag fan inte skriva mer.

saknaden som aldrig tar slut.

snart har det gått sex år.
sex år av konstant saknad.
tänker på dig nästan varje dag.
det gör så ont i kroppen.
kan fortfarande inte förstå att du är borta.
min älskade micke.
hur kunde du tas ifrån oss bara sådär?

jag vet knappt vad jag ska skriva.
saknaden är så enorm.
det finns inte ord till att beskriva saknaden.

i sex år har jag gått och undrat.
undrat varför du försvann.
undrat varför du togs ifrån oss.
undrat varför jag inte fick mer tid med dig.
tankarna far runt i skallen på mig.
aldrig kommer jag få några svar.

jag är ändå tacksam för de åren jag fick med dig.
alla träningar vi var på tillsammans.
allt roligt vi upplevde tillsammans.
aldrig kommer jag glömma det.

kommer ihåg när vi åkte ner till malmö.
du jag och jessica.
alltid var det vi tre.
du hade åkt tidigt ifrån stockholm och hämtade upp oss i vänersborg.
i göteborg stannade vi för att äta på McDonalds.
vi kunde inte bestämma oss för om vi skulle ta driven eller gå in och äta.
tillslut backar du in i bilen bakom.
du sätter dig och skriver försäkringspapper med dom för att i nästa stund öppna dörren i en bil som åkte förbi.
vi tjöt av skratt i baksätet på våran bil.
du såg mest förvirrad ut och förstod inte vad som just hände.
vi gick snabbt in på donken för att äta, vi ville du skulle vila.
:)
många fina roliga minnen har jag med dig.

kommer aldrig sluta älska dig.
saknar dig till förbannelse!

Vila i frid Micke!

130.

ångesten ligger som en tät dimma över bröstet.
hjärtat bankar.
tankarna rusar iväg.
kroppen skakar.
vet nästan varken ut eller in.

det var längesedan det kändes såhär.
väldigt längesedan!
jobbigt, men det kanske har att göra med att jag jobbar igen?
ja. kanske.

känner mig alldeles tom innuti.
som om någon har tappat mig i golvet.
som om jag har gått i tusen bitar.
det skrämmer mig.
kommer det alltid kännas såhär?
nej.. självklart inte.
men det känns så ibland.
att det inte finns något slut på eländet.
 ...

vill bara gråta.
skrika.
tappa andan.
kippar efter luft.
hjälp mig, snällla.

hjälp mig!

129.

nu var det ett tag sedan jag skrev igen.
har inte riktigt orken till att göra det.
vet inte varför.
kanske för jag mår bättre?
iaf..
så nu har jag börjat må lite sämre igen, så nu kanske jag drar igång och skriver igen.

ångesten börjar smyga sig tillbaks allt mer, vet inte varför det är så..
men.
ja.
så är det iaf!
känns förjävligt.
men ska väl vara glad för att jag fick några veckor med positivt tänkande.
det är alltid något i mörkrets hemliga vrå.

tänker mycket på allt som har hänt det senaste året.
flaschbacks kommer dagligen och det gör så ont.
tänker på det som hände M, när vi hittade pelle och på dharma.
det gör så så så jävla ont i min kropp!

kommer man aldrig komma över det?
kommer det alltid göra såhär ont?
kommer det alltid vara såhär jobbigt?
jag avlider inombords.
jag orkar det inte.
jag klarar det inte längre.
hur mycket ska en människa behöva ta egentligen?
är det verkligen aldrig nog?
man hinner inte klättra en halvmeter innan man blir nedputtad igen.

någon gång ska det väl gå över hoppas jag.
någon dag ska väl allt kännas okej igen.
det har inte gjort det de senaste 10 åren, men jag fortsätter hoppas!
jag fortsätter att hålla huvudet högt och kämpar på allt vad jag bara kan!
Ni ska inte få se mig ge upp, aldrig!

Aldrig ska jag ge upp, det ska ni få se!
Jag kämpar ända in i döden!