115.

har precis kommit hem efter att ha varit ute på en skogspromenad med katterna och lövis.
ångesten har lättat lite granna, men inte tillräckligt.
vet inte vad det är med mig, men de senaste dagarna har verkligen varit jobbiga.
mycket tankar på pelle, dharma och micke.
saknar dom så jävla mycket.
det går nästan inte en enda dag utan att jag tänker på dom.

mitt självskadebeteende har iaf förbättrats.
har inte skadat mig sedan jag sist låg inne, det känns som en vinst!
hoppas jag slipper ligga inne mera nu, orkar verkligen inte, det tär så på en.

min familj vill att jag flyttar tillbaks till vänersborg, men jag kan inte det.
jag har mitt liv här nu!
här i stockholm, det är mitt hem.
dom är oroliga och rädda.
dom behöver inte vara det.
vet inte hur jag ska förklara för dem att jag vill leva mitt liv här.
jag vill leva mitt liv med bexu.
jag vill leva mitt liv här i stockholm.
kanske inte stockholm för alltid, men för ett tag framöver iallafall.
jag vill inget annat.
att flytta till vänersborg skulle aldrig gå.
jag skulle gå under!
behöver min terapi jag får här, hur ska jag få den i Vänersborg?!
nej. inte mer tankar på det just nu.
ångesten bara bubblar upp inom mig.
usch!

ikväll ska vi bjuda bexus mamma på middag.
vi tänkte sova där eftersom jag har terapi tidigt imorgon.
sen ska jag till förskolan nere i lännersta och ta min antabus.
sen ska jag på gruppterapin.
fullspäckad dag!

nu är tankarna snurriga.
hörs senare!

114.

ligger här i hängmattan och myser tillsammans med geten, bexu, pia och "morfar".
mysigt som attans.
om ca 30 minuter är det dags att bege sig hemåt mot sthlm igen.
känns sådär bra, men det ska ändå bli skönt att komma hem till verkligheten igen.
Det har varit skönt med ett par "bryfria" dagar.
bara legat i solen och haft det skönt.
badat och ätit gott.
underbart måste jag säga!
så det är med ledsna ögon jag åker hem ändå!
men vi får snart åka tillbaks igen, det är tur det.

 nu ska jag fortsätta njuta i solen!

113.

sitter här ute på "Hiltons" veranda i solen och sippar på en kopp kaffe.
livet känns helt underbart när man är här ute i Nettebo.
Har klarat mig ifrån alkohol i 8 dagar nu och drogerna ca 3 veckor.
det känns inget annat än UNDERBART!!
känner mig stolt och är villig att förändra min livssituation.
:)
Bra va?
Sen får folk tycka vad dom vill om hur allt sköts, vet att det inte riktigt är för min fördel, men jag orkar inte tjafsa med jobbet och företagshälsovården.
Ska iaf ta ett möte med min jurist och företagshälsovården + jobbet om att inte äta antabus under tiden jag pluggar.
Då har jag ju faktiskt inget med dom att göra och borde således inte heller behöva förnedras genom att äta antabus i onödan.
Då jag vet att jag inte har några som helst alkoholproblem så känns det förnedrande, men jag är villig att göra det så länge det är prat om att jag ska gå tillbaks till förskolan.
Annars inte.
Varför ska inte jag kunna få avnjuta en kall öl ute på sommaren utan att bli sjuk?
Nej, det går jag bara inte med på.
Jag är ingen alkoholist, mina taskiga levervärden kan bero på mycket annat, som t ex mina mediciner, leversjukdom osv, men inte pga mina alkoholvanor, det är jag säker på!
Men vi får se vid nästa leverprov om det  har förändrats någonting eller om det ser likadant ut.
För min fördel hoppas jag nästan att det ser likadant ut.

Nog om det.
Vi har hunnit med att spendera en hel del tid i solen, så nu är fräknarna framme igen som dom ska och näsan är röd! :)
Jag gillar't!
När jag kommer hem så hoppas jag på svar från skolan jag tänkt plugga på.
Hoppas verkligen jag kan börja nu i maj, annars blir det inte plugg förens i augusti och då vet jag inte hur allt blir.
Lär inte få komma tillbaks förens mitt system är helt rent från THC och det som de flesta vet kan ju ta ett tag då det lagras i fettvävnaderna. Dum jävla idé att missbruka. Men jag skyller mitt dåliga omdöme på sjukdom och stress, vad mer kan jag säga? Jag var inte i mitt sinnesfulla bruk. Dock är jag det nu.
:)

annars då..
ja, annars har det varit rätt mycket ångest det senaste dagarna, trots nettebo vistelse.
tror det beror på all förändring i livet som skett nu under de senaste månaderna.
Pelles och Dharmas bortgång, flytten hem till stugan, antabus och drogtester.
tror det har mycket med det att göra, men försöker att inte tänka så mycket på det.
Försöker njuta av livet och se det fina i det.
Lära mig av min terapeut och anamma DBTn i mitt liv.
:)

Glada tankar och njuta av våren och livet, det tror jag på nu!

nu är det dag 7.
jag känner mig nöjd och bra!

sitter på altanen i nettebo (öregrund) och myser.
solen strålar och det är super varmt!
tog första doppet idag också.
:)
det var kallt, men uppfriskande!
känns gött att ha tagit första doppet nu innan sommaren.
:)

nu ska jag ta en treo och vila lite.

nu sitter jag här i nttebo.
har precis ätit jättegod fisk.
:)
blir här tills måndag! :)
skönt att komma bort lite!

just nu har jag inte så mkt mer att säga

det börjar fastna allt nu.
vad det är jag har gett mig in på.
det blir iaf studier, men fortsatt anställning vet jag inte.
får se.
måste tänka fram och tillbaks och fram och tillbaks igen för att kunna få någon rätsida på skiten.
Nu är jag iaf sjukskriven tillochmed den 9de maj.
sen efter det måste jag vara säker på vad jag ska göra.
blir antagligen sjukskriven 50% och plugga 50% om allt går som jag planerat.
sen hur det blir med jobbet är en helt annan femma.
vill jag ens gå tillbaks?
äsch, det är inget jag ska diskutera här.
finns FÖR många nyfikna skitsnackare som läser det här redan.
lämnar sina gömda fotavtryck precis som om jag inte skulle veta vilka det är.
bahaha.
jag vet mer än vad ni tror ska ni se!

hoppas iaf att utbildningen kan ge mig något gott.
:)

snart bär det av till terapin igen.
urk och stön.
men det är bara att göra det, det är gott för mig!
:)

sitter och lyssnar på peppande musik.
vill inte börja gråta mitt i allt.
saknar så mycket idag så det värker i hela kroppen.
saknar dharma, saknar pelle, saknar micke, saknar alla som är borta!

vet ibland inte vart jag ska ta vägen med all ångest och all saknad.
den lär väl försvinna med tiden.


just nu sitter jag och kollar olika NA-möten som jag har tänkt börja på,
för att äntligen få slut på mitt missbruk.
Jag vill vara den som bestämmer över mig, inte drogerna.
det håller inte längre.
Vissa vänner stöttar mig till 1000%, andra inte..
men jag tar hjälpen av dom som faktiskt vill mitt bäst!
:)

jag vill bli ren både från alkoholen och från canabis, så de finns liksom inga andra utvägar känner jag nu.
Det är nu eller aldrig och jag håller på Nu.
Finns ingen idé att ljuga och stoppa saker under bordet längre, nu är jag fri från det och kommer förhoppningsvis bli en bättre människa av det här. Starkare och ner självförtroende!

Sen får folk tycka vad dom vill om mina val, det är trots allt mitt liv och mina val, mina uppförsbackar, inte era!
jag kämpar och tar den hjälpen jag känner att jag behöver. :)

Jag tycker att jag är rätt stark faktiskt!

108.

tredje dagen med antabus idag.
på nått mysko sätt känns allt bra!
tar dom på jobbet med min chef.
vi sitter och snackar lite, sen går jag hem igen!
:)
känns skönt att försöka vinna deras förtroende igen.
:)

idag har jag en sittahemmaochnjutadag.
känns helt sjukt skönt.
orkade inte följa med lövis ut, så sitter här hos hans mamma istället.
:)

inatt drömde jag massa sjuka drömmar.
snuten kom och knackade på dörren och lövis fick lämna pissprov på uppfarten.
men jag klarade mig för jag redan går och lämnar pissprover på företagshälsovården.
sjukt.
som tur var så var det ju bara en dröm!
sen var det en massa annat konstigt också, men dom minns jag inte förtillfället.
:)

ikväll blir det att bjuda lövis mamma på rostbiff i ugn.
smarrigt värre!
hoppas hon kommer tycka om det.
inbäddad i vitlök ska den vara har jag hört.
omnom nom nom.

Har ni förresten märkt att det inte är lika mycket ":(" som ":)" i bloggen?
kanske börjar jag bli mer positiv?
ja kanske.
ibland känns allt åt helvete, men ibland känns allt helt sjukt bra.
just nu känns allt toppen!
sitter och lyssnar på min underbara favorit Lauryn hill - can't take my eyes off  of you.
njuter och sjunger för fulla muggar!
:)

nä, nu blabblar jag bara en massa skit. haha.
skriver mer sen när jag har nått vettigt att berätta!

107.

mötet igår hade en annan utväg än vad jag hade hoppats på.
men nu är det bara att bita i det sura äpplet och spotta sig i händerna och göra det som göras ska.
började käka antabus igår, då mina levervärden tydligen var på tok för höga..
vilket jag anser är lite mysko, men jag kan skita i att supa för mitt jobbs skull, absolut!
ska även lämna random drogtester på företagshälsovården.
känns väl sådär alltihopa, men det måste göras.
dags att ta tag i livet.
:)

annars är det rätt bra med mig.
är trött och helt slut mentalt, men det löser sig alltid.
allt har en tendens till att lösa sig till det bästa, alltid!
:)
slut på negativa tankar nu känner jag.

nä, nu ska jag ta en cigg och softa lite i solen!
:)

106.

imorgon är dagen med stort D..
jag börjar jobba igen!
det känns helt sjukt.
fått reda på massa tråkigheter också.
känns sådär roligt att gå tillbaks.
men det ska nog gå bra!
jag gillar ju barn!

annars har helgen varit lite festlig.
i fredags grillade vi och igår var vi här hemma hos lövis föräldrar.
:)
idag ska vi grilla igen!
myspys.

annars har jag bara fett med ångest för imorgon..
men det ska nog gå bra!
:)

det är ju så man blir kär.

blöt i brallan ja.

104.

Eftersom jag själv har lidit av självskadebeteende sedan jag var ca 15 år gammal tänkte jag ta upp det här i bloggen.
Det är ett ämne som många väljer att vara tysta om, då de skäms över det.
Kopierar rakt av ifrån Wikipedia, då jag känner att de kan förklara saken bättre i ord än vad jag kan göra.


Självskadebeteende är ett beteende som innebär att man avsiktligt utsätter sin kropp för skada, exempelvis genom att kräkas skära eller bränna sig själv. Den som skadar sig själv gör det inte i syfte att begå självmord, utan beteendet fyller ett flertal vad personen upplever som positiva funktioner som självbestraffning, förflyttning av smärta från sinnet till kroppen. Den som uppvisar detta beteende kan också säga sig uppleva en känsla av lugn efteråt.

Orsaker

Självskadebeteende är ett depressivt beteende och kan ha många orsaker, främst ångest, men det behöver inte alltid ha en tydlig anledning. Vissa personer kan skada sig själva utan att själva hitta en synbar orsak - på samma sätt som att en depression kan drabba en människa utan synbar orsak. Depression med ångest som påföljd är den i särklass vanligaste orsaken till beteendet. Självskadebeteende upplevs ofta som beroendeframkallande^{[källa behövs]}. Ofta försöker närstående hindra personen i fråga att skada sig, eller bara säga att personen måste sluta skada sig själv, vilket inte alltid är enkelt. Har personen sjunkit för djupt ner i depressionen räknar personen självskadebeteendet som en vardagssyssla, precis som äta och sova.
Självskadebeteende är fullt jämförbart med övriga missbruk. Självskadaren planerar inköp av större/vassare tillhyggen, olika former av klädesplagg som döljer såren, bandage och liknande för att inte "läcka" blod genom kläderna från färska sår. Hon eller han planerar sitt umgänge och sina aktiviteter kring huruvida det ska fungera att ha långärmat eller inte (att t ex undvika att följa med på gymmet eller till badstranden). Det kan även finnas en tvångsmässig och bestraffande problematik hos personen, att hon eller han måste skära ett visst antal snitt för att kompensera för en viss händelse eller för övriga beteenden, alternativt en övertygelse i att ett visst antal snitt är rätt "medicindos" för nivån av ångest personen känner just då.
Att framkalla fysisk smärta är för många självskadare en metod, ett verktyg för att distrahera sig från själslig smärta. Den fysiska smärtan är lättare att "ta på", den kanaliserar de överväldigande negativa känslorna personen upplever. En del hävdar också att det skapar en rensande och på så sätt terapeutisk effekt av att se blodet rinna ur kroppen. Smärta i kroppen utlöser även endorfiner, vilket ger självskadaren en kick och en känsla av lugn och trygghet, vilket också kan förklara den beroendeframkallande risken i det hela. Självskadebeteendet ger även personen en möjlighet att plåstra om sig själv efteråt, vilket hos många också skapar en känsla av trygghet och självständighet.

Epidemiologi

Bland ungdomar är det ungefär lika många flickor som pojkar som skadar sig själva. Eftersom det anses vara ett problem främst bland flickor, vågar inte lika många killar söka hjälp.Bland fängelseinterner är också självskadebeteenden oväntat vanliga. Det som man oftast skär sig med är rakblad, men även knivar, saxar glasbitar och tandade kammar.
Det händer också att personer med schizofreni skadar sig själva pga vanföreställningar och röster som uppmanar personen att skada sig, eller att personen exempelvis försöker avlägsna sändare som den psykiskt sjuka upplever sig ha i kroppen.
Det kan också hända att personer med borderline uppvisar plötsliga eller upprepande självskadebeteenden, samt suicidala tankar.
 

Självklart är det olika från person till person, men detta är väl i stora drag så det ser ut.
Hoppas ni som inte riktigt förstår får mer förståelse och ni som själva är drabbade inte känner er helt ensamna.

103.

egentligen hade jag tänkt ta upp självskadebeteende i detta inlägget, men jag känner inte att jag orkar just nu!
har kompisar över, så tar upp det imorgon istället.

dagen har spenderats hemma.
tog en pro,emad ,ed lövis förut, det var skönt.
men känner en förkylning hängande över mig.
får se till att fixa det med vila.
:)

102.

här sitter jag i soffan.
fryser och har ont i skallen som en annan idiot.
vaknat flera gånger inatt så har inte sovit bra alls.
sjukskrev mig från terapin idag, mådde skit när jag vaknade och gör det fortfarande.
hoppas jag slipper bli sjuk nu bara.
jag som ska börja "jobba" på måndag.

hoppas för allt i världen att det ska gå bra att gå tillbaks till arbete.
jag är så nervös så jag nästan skiter på mig.
vet inte vart jag ska ta vägen nästan.
ångest ångest ångest.
panik.
panik.
panik.
men det ska nog gå bra.
hoppas jag.
håll tummarna åt mig!

nä, nu ska jag äta frukost här.

101,

många med mig har säkert svårt att vakna till på morgonen.
mitt första och enda tips är kaffe.
för mig funkar denna underbara dryck perfekt.
kan dricka det morgon som kväll, tröttnar aldrig!

Mitt nya favorit kaffe är Zoega Intenzo då det har en kraftig och fyllig smak.
Gillar den härliga kaffesmaken.
Smaklökarna dansar tango i munnen på mig!

Seså, ut i affären och köp detta underbart goda kaffet!

100.

ja, nu har jag skrivit 100 inlägg.
eller jag tror jag har skrivit fel någonstans, så det blir väl 99.
skitsaksamma.

sitter här hemma i stugan med bexu och chriss.
dom spelar tvspel medan jag bara sitter här på golvet.
har inget roligt att berätta idag heller.
bara det att jag har ångest idag, trodde jag skulle slippa, men men.
det gör inte så mycket.
antar att det är för jag börjar jobba snart.
ångesten liksom kryper sig på mer och mer ju närmare måndag jag kommer.
men det ska samtidigt bli skönt att göra någonting.
men det suger att mitt jobb inte har "råd" att ha mig på 50% en längre tid.
eftersom jag måste vara sjukskriven 50% för att hinna med min terapi.
hmm.
jaja.


imorgon kommer mange hit.
ska bli trevligt.
:)


skriver mer sen.
när jag hittat på nått att skriva om.

99.

här sitter jag mätt och belåten.
lövis sitter brevid i soffan.
:)

idag har jag inte så mycket att berätta.
mår bra, ingen ångest idag.
:)
superduper känns det, bara hoppas att det håller i sig nu igen.

skriver mer sen när jag kommit på något jag vill berätta för er.

98.

jag älskar er alla mina underbara vänner!
ni vet vilka ni är!

97.

ångesten ligger som en tät dimma över mitt onda bröst.
saknar henne så mycket!
blir tokig snart.
så trött på att inte klara av att hantera ångesten.
att jag inte kan använda mig mer av mina dbt kunskaper.
jag försöker så gott jag kan iaf.
har inte skadat mig själv sedan sist jag åkte in på psyk.
det är ungefär 2 veckor.
hoppas jag kan hålla mig nu.
:)

idag tog S sitt första dopp för året.
nollgradigt vatten.
hon är inte klok!
haha.
men det var roligt att se på iaf.
:)

nu orkar jag inte skriva mer.

96. KROSSA STIGMAT, min väns historia.

Här har ni min kompis mewmins historia om hennes psykiska ohälsa.

Att racka ner på psykisk ohälsa är vanligt förekommande, enligt mig är det ungefär lika verklighetsfrånvänt som att mobba någon för ryggskott eller varför inte ett synfel. Att psykisk ohälsa inte har samma status som fysisk ohälsa, och något man måste smyga med samt skämmas för är bara beklagligt. Jag är någorlunda öppen med mitt tillstånd bland bekanta, men det är ju inte direkt att jag drar upp det som första grej inför en framtida arbetsgivare.

Personligen lider jag inte av någon personlighetsstörning eller sjukdom, utan både jag, min nuvarande psykiater och min kontaktperson (en mentalskötare) anser att jag har viss problematik på grund av både genetiska förutsättningar och miljöpåfrestningar. Vidare anser min psykiater att chansen att jag ska bli helt återställd är närmare 100 %. Tidigare psykiater och psykologer har alla försökt diagnosticera mig, placera mig in i ett fack, men jag säger som Cosmos, är det så jävla skönt att bli fackad? 

Jag gjorde vid mitt första svåra insjuknande Rorschachtestet (ni vet bläckplumparna... mycket omtvistat men det är faktiskt ett kognitivt test baserat på statistik och jag tycker det verkar rätt tillförlitligt) och psykologen sa då att jag led av emotionell instabil personlighetsstörning, även kallat borderline. Kanske var det så att jag uppfyllde kriterierna för den personlighetsstörningen men ni ska också veta att prognosen för människor med denna åkomma är god, ca 75% tillfrisknar helt. Idag uppfyller jag hursomhelst inte kriterierna. Efter att ha gjort ett annat test för att utröna om jag exempelvis led av schizofreni användes ett test med 200 frågor som jag inte längre minns vad det heter, men det var graderade svar, alltså att man skulle rangordna hur mycket ett visst påstående stämde in på en själv. Min dåvarande läkare konstaterade att jag led av posttraumatisk stress, inget annat. Vidare har det av olika specialistläkare spekulerats i om jag lider av bipolär sjukdom, typ 1 eller 2 ej specificerat eller utrett, cykloid psykos/schizoaffektivitet (en sorts blandning av schizofreni och bipolär). 

Men hur de än försöker fråga ut mig så passar jag inte in på något. Faktum är att jag har lite svårt att tro på diagnoser eller personlighetsstörningar nuförtiden. Förnekar väl inte att de finns men tycker inte att man måste klassificera varenda från normen avvikande beteendemönster som något sjukligt.

Har det senaste åren lidit av medelsvår till djup depression och innan det drabbades jag av två psykoser inom loppet av ett halvår, år 2008. Har fortfarande vissa sviter, såsom nedsatta kognitiva förmågor, jag är helt enkelt inte mitt gamla rappa, energiska och ambitiösa jag längre. Svårigheter med att koncentrera mig på film längre stunder och föredrar därför tv-serier. I bokväg var det längesedan jag läste något avancerat utan håller mig till korta böcker typ Hjalmar Söderbergs Doktor Glas eller varför inte bara en trevlig novellsamling. Eller Harry Potter, nån av alla vampyrböcker som figurerar eller liknande. 

Nu kanske man kan tycka att det här är skräplitteratur men jag tycker syftet med att läsa alltid är gott. Vissa vill inte ha en jävla tegelsten man behöver ordbok till när de kommer hem från jobbet utan chillar gärna med en underhållande deckare som avslappning, inte för att intellektuellt knulla sig själv i hjärnan.

Personligen läser jag för att träna upp kognitionen, spelar även en hel del pusselspel. How old is your brain visade på att min hjärna var ca 80 år gammal första gången jag spelade det men efter lite träning var jag nere på en 30-årings ålder.

Nåväl.

Psykos drabbar varje år 1500 personer i Sverige och den enklaste förklaringen är att det innebär att man tappar kontakten med verkligheten. Jag tror det är ganska svårt att sätta sig in i vad det innebär, men det kan till exempel vara att du inte längre känner igen omvärlden, att den ter sig skrämmande och att hela din existens är som en stor mardröm. Personligen varade mina två akuta psykotiska tillstånd i ca 3-4 veckor och det tog upp till 3 månader innan alla psykotiska symptom var borta. Jag hade allt från bisarra vanföreställningar, till hörsel- syn- smak- och lukthallucinationer vidare till kraftig paranoia och var väl helt bortom flötet.

Nu finns det olika typer av psykoser, exempelvis drogutlösta psykotiska tillstånd som dock går över när drogen är ute ur kroppen. Själv fick jag vid min första psykos diagnosen psykos UNS (Unspecified) och när man utrett med hjälp av magnetröntgen och EEG att inga fysiska fel fanns i hjärnan bestämde man sig för att vid min andra psykos sätta diagnosen ospecificerad icke-organisk psykos. Icke-organisk betyder att det inte beror på exempelvis hjärntumör eller något annat fysiskt som kan manifestera sig på psykosliknande vis.

Så varför fick jag psykos? Enkelt förklarat är att man har för mycket av signalsubstansen dopamin som rusar runt i hjärnan, för att avhjälpa psykotiska tillstånd medicinerar man med antipsykotika som binder på dopaminreceptorerna och blockerar dopaminet. Jag äter en atypisk antipsykotika som är bland de nyaste vi har i Sverige och den heter Abilify (äter just nu 15 mg/dag). Är mycket nöjd med den eftersom innan varit kemiskt lobotomerad av Haldol (2 mg/dag). Innan det åt jag Zyprexa (20 och 10 mg/dag under två olika perioder) och blev fet som en gris, ökade ca 35 kg i vikt på ett år.

Värt att nämnas är den att risken att råka ut för ny psykos vid eget avbrott i medicineringen utan läkares inrådan är närmare 96% inom en 2 års-period. Generella riktlinjer vid psykos är att om man haft en psykos och varit symptomfri med medicinering i minst ett år kan man prova att trappa ner antipsykotikan för att sedan sluta. Vid två eller flera psykoser bör man ha minst 5 års symptomfrihet innan man kan prova att trappa ner. Men alla läkare säger olika.

Insättningen av Abilify var en aning jobbig, från att varit bekvämt avtrubbad av haldoperidolet fick jag nu brottas med ett helt nytt spektra av känslor, minns hur jag lackade ur på Fredrik angående ett paket kaffe han inte hade köpt och slängde en sko i ansiktet på honom, kanske min första känsloyttring på ett halvår. Ångesten jag helt plötsligt upplevde var gastkramande, speciellt på morgnarna men efter insättning av 150 mg Lyrica varje morgon är det hanterbart.

Den dåvarande jourläkaren på min gamla mottagning (Carema i Tyresö) förklarade för mig att ångesten och rastlösheten jag kände inte uppkommit på grund av medicinen utan snarare på grund av det faktum att jag var ovan att känna normalt då Haldol är en jävligt tung gammal neuroleptika, som kanske passar bättre på någon som är lite mer manisk än mig. Jag har dock stött på personer som inte klarar av att vara utan den bedövande effekten som andra antipsykotika ger och därför inte klarar av att käka Abilify, det blir för jobbigt helt enkelt.

Mot depression medicinerar jag med två olika antidepressiva, först en SSRI som heter Cipralex 10 mg samt en NRI som heter Edronax på 4 mg. Fungerar hyfsat på dessa men har funderat på att justera medicinerna.

I övrigt har jag lite diverse piller för att sova såsom ungefär alla antihistaminer som går att få utskrivna (inkl Theralen, min favvo!), en neuroleptika som heter Nozinan som jag vägrar ta eftersom den gör mig för hjärndöd och så en insomningstablett som heter Imovane. Jag brukar kombinera Theralen och Imovane de nätter jag har svårt att sova. Annars så gillar jag Nitrazepam att sova på, men den ger de mig endast under uppsikt, det vill säga när jag är inskriven på psykiatrisk avdelning. Nitrazepam är en sömngivande bensodiazepin som däckar av mig skönt i 9h och låter mig vakna pigg och utvilad utan den där hjälmen som sitter över hela skallen. Nackdelen är att den tappar effekt efter ett tag och inte bör tas regelbundet då den är starkt beroendeframkallande. Det är också anledningen till varför jag inte får den när jag är hemma.

Om du letar mer information angående psykisk ohälsa eller kanske främst information om psykos kan jag rekommendera Viska som är ett forum inriktat på schizofreni och psykosproblematik och rätt aktivt. Alla är självklart välkomna, diagnosticerade som odiagnosticerade, folk med andra psykiska problem än de jag nämnt, anhöriga, bekanta, katten och blomman. Vidare finns föreningar som Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och Riksförbundet Ungdom för social hälsa (RUS) som är för dig med psykiska problem under 30 år.

Hoppas på mer förståelse.

95.

Nu sitter jag här hos lövis mamma igen.
michelle har precis kommit hit.
:)
vi sitter och kollar och pillar med hennes nya systemkamera.
:)

idag är en dåsig dag.
somnade lite sent för att vara jag.
haha.
kommer nog funka bra nu när jag ska börja jobba igen.
somnar tidigt. vaknar tidigt!
:)

jag har egentligen inget intressant att berätta idag.
får ta det sen.
jag och michelle kanske bloggar lite senare ikväll.
:)

94.

sitter här i stugan helt för mig själv.
har varit mysigt att vara ensam, inte lika paranoid som vanligt.
har inte sprungit mellan fönsterna som en tok som jag brukar göra i ren panik.
varför skulle någon komma hit liksom?
våran lilla stuga ute i skogen.
ingen som vill hit.
ändå oroar jag mig.
måste lära mig vara med bara mig själv.
idag gick det sådär.
självmedicinerade med oxascand.
några fler än vad jag brukar.

men nu kommer bexu.
:)

93.

har egentligen inget intressant att skriva.
saknar som fan idag.
sitter och lyssnar på musik som kanske får mig på bättre humör,
men det är svårt idag!

sitter ensam nere i stugan.
sippar på mitt glas rödvin.
för viss får jag lov att dricka ett glas rödvin på en fredag även fast jag är sjukskriven?
finns många åsikter kring detta.
det kan vi ta upp en annan gång.
:)

det känns jobbigt att bo här nere i stugan igen.
varför vet jag inte.
min paranoida sida kommer fram.
varför skulle någon komma hit liksom?
vi har inget att gömma för någon, så förstår mig inte på min paranoia.
får öva dbt dbt dbt idag.
för det är extra läskigt att vara ensam hemma.

Vad gör ni i helgen då?

92.

nu har vi precis varit ute på promenad med katterna i skogen.
det var helt enormt mysigt.
varmt och skönt, solen lös på oss och 2 av katterna följde med.
mys mys.

nu håller vi på att försöka sälja tavlor, för kontot gapar tomt.
hemskt såhär i början av månaden.
får panik.
panik
panik
panik.
hjälp.
men det löser sig.
får sälja fler tavlor som sagt.

nu orkar jag inte skriva mer.
för mycket panik.

fred & kärlek.

91.

nu har jag och lövis precis ätit frukost.
köttbullemacka och kaffe för mig.
köttbullemacka och te för lövis.
:)
gott som fan.

sitter och kollar runt lite på apotekets hemsida efter fästingmedel till våra 3 katter här hemma.
eftersom iaf en av katterna redan har haft 4st (äckliga) fästingar på sig så vill jag skona dem från dessa blodsugare nu i sommar.
hittade Frontline för katter som kostar 212kr.

det är en lösning som man droppar i nacken på katten, så förhindrar det fästingar, loppor och löss.
Mycket prisvärt om du frågar mig!
Vet ju inte än av egen erfarenhet om den funkar, men jag har hört många kollegor som har använt just Frontline till sina husdjur och det ska ha varit väldigt effektivt.

Nu ska vi slänga upp katterna ur deras sömnkoma och gå ut på en promenad!
hörs senare!

fred & kärlek
em.

90,

hemma igen!
:)
det var trevligt med middag med saila och micke.
men nu är vi hemma i stugan igen.
mys.
ska snart hoppa i säng, är super trött.
gick upp tidigt imorse..
eller ja.. ni som jobbar kanske inte skulle kalla det tidigt..
men det var tidigt för mig!
:p

fortsättningen av kvällen spenderas med lövis, te och musik.
katterna är med på ett hörn också.
:)
mysiga små katterna.

det enda jag stör mig på just nu är väggklockan.
tick tack tick tack tick tack.
Åt helvete med skiten!
blir gaaaaaaaalen!

fred & kärlek
em.

89.

nu har jag precis kommit hem från terapin.
råkade hoppa på fel buss i ektorps centrum, så jag hamnade i gustavsbergs centrum!
haha.
som tur är så har jag en väldigt snäll svärmor som kom och hämtade mig!
kände mig ensam och vilsen när jag stod där i gustavsberg, så det var skönt när jag såg en bil jag kände igen!
:)

terapin idag gick jättebra!
vi var bara 3st som kom idag, men det var lugnt och skönt.
hade med mig en låt i läxa som jag visade upp, dom andra tyckte om den!
det var Abakus - A whole new way of looking at the day.

Där kan ni lyssna. :)

Annars idag kommer Micke och Saila över på middag.
ska bli roligt att träffa dom båda igen.
:)


nu ska jag hitta nått att äta på innan middagen, magen kurrar som aldrig förr!

fred & kärlek
em.

88.

Tänkte tipsa er om en låt som jag verkligen tycker om.

Det är Erykah Badu och Stephen Marley och låter heter Im in love with you.

Lyssna och njut!

Fred och kärlek.

87.

nu sitter jag här i soffan hos bexus mamma igen.

har varit på tidig terapi och snart bär det av igen för gruppterapi.

hittar dock inte min bok, det suger rätt hårt.

den ligger säkert nedpackad någonstans där jag inte kan hitta den.

men men.

får väl lov att kolla med någon annan.

:)
Inget som inte löser sig.

Annars så är det rätt bra.

dagarna bara svischar förbi och saknaden blir bara större.

snart börjar jag även jobba igen.

känns läskigt.

vet inte hur jag ska klara av alla förändringar, men det är väl bara att bita i det sura äpplet.

:)

ikväll blir det middag med familjen och Micke.

jag och bexu bjöd in oss själva på middag när vi hörde att micke skulle komma.

haha.

man får vara lite fiffig ibland.

vill ju träffa både familjen och micke, så två flugor i en smäll!
:)

nu kallar toaletten efter mig!
hörs senare.

fred & kärlek

em.

86.

nu har jag bild på mitt fina hjärta som stefan gjorde igår.
:)
blev riktigt nöjd med det!
det står för min älskade vän Dharma som avled nyligen.
<3

fred & kärlek
em.

85.

nu sitter jag hemma hos bexus mamma.
bexu ska åka och simma, men jag kan inte följa med.
tatuerade ett litet hjärta på handleden igår, så det måste läka innan jag simmar!
attans.
jag är så jävla sugen på att bara flyta omkring i det varma vattnet!
istället får jag sitta här och tråka för mig själv.
får väl komma på nått roligt att blogga om så det blir lite intressant att läsa1
medicinerna är typ det enda jag kommit på hittils liksom.
haha.

idag är jag iaf rätt glad.
inte så mycket ångest som jag brukar.
hoppas jag slipper ångesten helt idag.
:)

nä, nu har jag inget mer att skriva för tillfället.
ska ta mig en macka och en kopp kaffe.

fred & kärlek
em.

p.s jag älskar michelle! d.s

84.

idag saknar jag så mycket.
saknar micke, saknar pelle, saknar dharma.
saknar alla som inte finns med mig längre.
det kommer bli en påfrestande dag.

i år är det 6 år sedan micke gick bort.
6 jävla år.
kan själv inte förstå att det är sant.
saknar honom så sjukt mycket.
han var den enda människan i världen som har fått mig att tro på mig själv.
helt jävla sjukt!
han fick mig att få självförtroende för första gången i livet.
älskade micke.
älskade pelle.
älskade dharma.
hur klarar jag mig utan er?

hur klarar man sig utan dom man älskar som mest?

fred & kärlek
em.

Mina mediciner var det jag skulle berätta om ja..

    Först ut har vi Fluoxetin 40mg/dag

Fluoxetin äter jag mot depression och ångest, funkar sådär måste jag säga.
Innan jag fick prova Fluoxetin så åt jag Citalopram och jag märker en klar skillnad på dessa två mediciner.
Det jag är lite skeptiskt mot är att kapslarna jag håller i handen är Lila och gröna, alltså väldigt fina färger..
Är det för att man ska bli extra glad när man tar dom?
jaja.

Nästa medicin blir Abilify 20mg/dag

Denna tablett äter jag för stämningstabilisering. Funkar jättebra måste jag säga.
Innan jag åt Abilify hade jag provat både Seroquel och Zyprexa.

Abilify är klart den bästa av alla tre jag provat.
Den håller mitt humör i schack och jag har inte lika mycket självskadetankar och självmordstankar som jag hade innan. Dock är jag även här skeptisk till färgvalet av tabletten, rosa.. Vad säger ni?



Tredje medicinen ut är Zopiklon 15mg/natt

Zopiklon (verksamma ämnet i Imovane) äter jag då till natten för god sömn.
Funkar otroligt bra för mig och jag sover som en gud på dom. Vaknar inte flera gånger mitt i natten, utan jag får sova mina timmar jag behöver.
Den enda nackdelen är att jag kan få konstiga drömmar om jag inte tar dom en natt, väldigt verkliga sådana också. Annars är det bara tummen upp!

Fjärde medicinen ut är Oxascand 10mg/max 3 ggr per dag.

Oxascand äter jag mot ångest när den är som värst. Det är en form av benso, så jag försöker att inte äta den för ofta då den är väldigt beroendeframkallande.
Tyckte att den funkade bra i början, men nu efter ett par månader har den inte alls samma verkan som tidigare, vilket är synd. Men blandar jag denna med Lergigan så funkar det bra.
Även här skeptisk till förpackningen, rosa och färgglad... Whats up with that?

Femte och sista medicinen är lergigan 50mg/max 4ggr per dag.

 

Lergigan äter jag mot ångest och oro.

den funkar sådär tycker jag, jag brukar blanda Lergigan med Oxascand för att få bästa resultat när jag har
som mest ångest, då funkar det bättre än om jag bara tar Lergigan.

Innan jag testade lergigan har jag testat Atarax, vilket var ett stort skämt i min mening, funkade inte överhuvudtaget och sen har jag även testat Theralen.
Theralen funkade, men det var sån äcklig smak på den så jag bad om något annat och då tipsade läkaren mig om Lergigan. :)

Jag är som sagt skeptisk till alla färgerna på tabletter och askar, varför göra dom så inbjudande som möjligt?
Läser man bipacksedeln på vissa av mina mediciner så tappar man ju snabbt orken till att äta medicinerna.
Lergigan t ex har en biverkning som är "plötslig död".. man blir lite fundersam på vad det är man stoppar i sig egentligen...

Nog om det nu iaf.

Har ni några frågor så är det bara att fråga på! :)

Fred & Kärkek

em.

81.

nu sitter jag här i soffan.
ikaros och bex ligger och snarkar i kapp.
den ena i sängen och den andra i fotöljen.
Ikaros är då våran ena katt.

kaffet står på bordet.
likaså smöret och knäckebrödet..
men vem försöker jag lura?
jag kan inte äta när jag är själv.
det går bara inte.
vet inte varför.
känner mig äcklig bara!
mat som är så gott.
jaja, det är väl något jag får lära mig!
:)

kommer upp ett inlägg om mina mediciner sen, ska ta kort på dom så ni får se vilka söta jag äter.
och vad jag tycker om att dom gör medicinera fina.. whattaf...

fred & kärlek så länge!
em.

80.

80 inlägg och 5 kommentarer.
det är nästan otroligt.
varför kommenterar inget?
skriver jag så tråkigt?
aja skitsamma.

idag vaknade jag klockan åtta,
men somnade snabbt om igen och vaknade nu.
helt okej ändå.
klockan är 09.42...
så innan tio lyckades jag vakna iaf.

nu blir det att sätta på kaffet.
hörs senare!

fred & kärlek
em.

dagarna går och saknaden blir bara större och större.
jag kan inte förstå att du är borta.
idag fick jag se din dödsannons för första gången.
det blev mer verkligt då.
men samtidigt är det lika overkligt som för några veckor sedan.
kan bara inte förstå att du är borta ifrån oss.
vi älskar ju dig så sjukt mycket!
du kommer alltid finnas i mitt hjärta älskade Dharma!
jag saknar dig så jävla mycket att det inte går att beskriva i ord.

tänker på alla fina stunder vi fick tillsammans.
när vi träffade varandra inne på psyk första gången.
jag bara visste att jag var tvungen att bli din vän!
och så blev det.
vi fann varandra direkt.
sen flyttade dom dig till mitt rum.
så där satt vi mittemot varandra och knöt våra armband och pratade dag in och dag ut.

älskar dig och saknar dig.
vila i frid!

nu är jag äntligen utskriven ifrån psyk.
det vart en vecka drygt där inne.
känns skönt att vara tillbaks till verkligheten igen!
ångesten är kvar, men självskadetankarna är inte i huvudet längre!
det känns skönt som fan!
vart riktigt rädd där ett tag..
när jag började hallucinera så blev jag rädd som fan.
inne hos läkaren såg jag spindlar som kröp på väggen.
han måste ha trott att jag var helt jävla efter. haha.
det bjuder jag på.
kunde ju inte hjälpa vad jag såg!
:(

sitter hemma hos lövis mamma.
har ätit lite macka och nu sitter vi bara och tar det lugnt!
ska snart åka ner till stugan igen.
:)
känns härligt att bo där nere igen!
det enda jobbiga är att toaletten inte funkar.
men men.
småsaker som behövs göras för att man ska trivas till 100%.
men det löser vi.
:)

har inget mer på hjärtat för tillfället.
ha det bäst alla som läser!

fred & kärlek
em.