tisdag 9 augusti 2011

143.

idag är ångesten upp över öronen.
det bubblar i hela mig.
skär i hjärtat.
vill bara vara ifred och gråta.
gråta.
gråta.
gråta.
gråta tills det inte finns några tårar kvar.
så mycket vill jag gråta.

orkar snart inte hålla emot längre.
det tar för mycket av min kraft.
att hålla emot.
det är jobbigt.
svårt.
hårt.
tufft.
vill inte.
men känner att jag måste.
jag var nära förut.
alla blir så besvikna bara.
alla.
tillochmed jag.
fast.
jag vet inte.

jag har så mycket saknad inom mig.
det gör så ont.
jag vet knappt vart jag ska ta vägen med all saknad.
kan inte förstå.
vägrar förstå?
hur kunde dom bara försvinna?
hur?
varför?
jag kommer aldrig förstå.
pelle.
dharma.
varför just ni två?
livet är så jävla orättvist.
fan!!
fan!!
fan!!

vad tar man sig till?
börjar känna igen mig i när jag mådde som sämst igen.
som när jag var som sjukast.
eller iaf som när jag blev som sjukast.
börjar få samma ångest.
samma panik.
samma paranoia.
samma allt.
jag orkar bara inte mera.
jag vill inte mera.
jag vill bara försvinna.
dö.
bort.
bort från allt.
jag orkar inte mer.

fuck off.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar