129.

nu var det ett tag sedan jag skrev igen.
har inte riktigt orken till att göra det.
vet inte varför.
kanske för jag mår bättre?
iaf..
så nu har jag börjat må lite sämre igen, så nu kanske jag drar igång och skriver igen.

ångesten börjar smyga sig tillbaks allt mer, vet inte varför det är så..
men.
ja.
så är det iaf!
känns förjävligt.
men ska väl vara glad för att jag fick några veckor med positivt tänkande.
det är alltid något i mörkrets hemliga vrå.

tänker mycket på allt som har hänt det senaste året.
flaschbacks kommer dagligen och det gör så ont.
tänker på det som hände M, när vi hittade pelle och på dharma.
det gör så så så jävla ont i min kropp!

kommer man aldrig komma över det?
kommer det alltid göra såhär ont?
kommer det alltid vara såhär jobbigt?
jag avlider inombords.
jag orkar det inte.
jag klarar det inte längre.
hur mycket ska en människa behöva ta egentligen?
är det verkligen aldrig nog?
man hinner inte klättra en halvmeter innan man blir nedputtad igen.

någon gång ska det väl gå över hoppas jag.
någon dag ska väl allt kännas okej igen.
det har inte gjort det de senaste 10 åren, men jag fortsätter hoppas!
jag fortsätter att hålla huvudet högt och kämpar på allt vad jag bara kan!
Ni ska inte få se mig ge upp, aldrig!

Aldrig ska jag ge upp, det ska ni få se!
Jag kämpar ända in i döden!