torsdag 9 juni 2011

130.

ångesten ligger som en tät dimma över bröstet.
hjärtat bankar.
tankarna rusar iväg.
kroppen skakar.
vet nästan varken ut eller in.

det var längesedan det kändes såhär.
väldigt längesedan!
jobbigt, men det kanske har att göra med att jag jobbar igen?
ja. kanske.

känner mig alldeles tom innuti.
som om någon har tappat mig i golvet.
som om jag har gått i tusen bitar.
det skrämmer mig.
kommer det alltid kännas såhär?
nej.. självklart inte.
men det känns så ibland.
att det inte finns något slut på eländet.
 ...

vill bara gråta.
skrika.
tappa andan.
kippar efter luft.
hjälp mig, snällla.

hjälp mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar