sex år av konstant saknad.
tänker på dig nästan varje dag.
det gör så ont i kroppen.
kan fortfarande inte förstå att du är borta.
min älskade micke.
hur kunde du tas ifrån oss bara sådär?
jag vet knappt vad jag ska skriva.
saknaden är så enorm.
det finns inte ord till att beskriva saknaden.
i sex år har jag gått och undrat.
undrat varför du försvann.
undrat varför du togs ifrån oss.
undrat varför jag inte fick mer tid med dig.
tankarna far runt i skallen på mig.
aldrig kommer jag få några svar.
jag är ändå tacksam för de åren jag fick med dig.
alla träningar vi var på tillsammans.
allt roligt vi upplevde tillsammans.
aldrig kommer jag glömma det.
kommer ihåg när vi åkte ner till malmö.
du jag och jessica.
alltid var det vi tre.
du hade åkt tidigt ifrån stockholm och hämtade upp oss i vänersborg.
i göteborg stannade vi för att äta på McDonalds.
vi kunde inte bestämma oss för om vi skulle ta driven eller gå in och äta.
tillslut backar du in i bilen bakom.
du sätter dig och skriver försäkringspapper med dom för att i nästa stund öppna dörren i en bil som åkte förbi.
vi tjöt av skratt i baksätet på våran bil.
du såg mest förvirrad ut och förstod inte vad som just hände.
vi gick snabbt in på donken för att äta, vi ville du skulle vila.
:)
många fina roliga minnen har jag med dig.
kommer aldrig sluta älska dig.
saknar dig till förbannelse!
Vila i frid Micke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar